
är det rättvist att en flicka ska sitta inne på sitt rum gråtande när hennes kompisar är på marknad stan träffar killar osv. men flickan inte kan för att hon är så jävla nere att hon vill sluta äta för hon tror att allting ska bli bra då? alltså jag trodde att det skulle lösa sej eller att jag skulle må bättre av detta men jag mår fortfarande skit, när jag är hemma själv som nu kan jag vara mej själv. alltså en flicka som bara gråter som inte kan snacka med någon och som vägrar att ta hjälp! ingen annan änn jag vet det. alltså var så inne och taggad på att få ett bättre liv när jag bestämmde mej för detta men jag mår bara sämre. och mitt dåliga samvete för att jag säger som jag tkr har kommit tillbaka tack vare detta! jag vill verkligen inte detta, eller alltså jag vet inte vad jag vill, hur jag ska beté mej rätt, vilka osikter som ska räknas osv. ut och in sitter jag med min ipod och lyssnar på någon jäkla deppig låt. jag kan inte lyssna på ngt annat, mitt humör passar inte till ngt annat. jag vet nt hur jag ska göra längre. jag behöver verkligen hjälp med detta, jag är et barn vafan. jag ska kunna lära mej saker osv men det kan jag inte om jag har det såhär. alla mina tankar slår vålter i mitt huvud och jag orkar inte mer. detta är det ända stället jag kan skriva av mina beskymmer i.